noli me tangere

om du får vara ful får jag vara full
i fan
så enkelt är det och jag tänker att psykologer har sina fördelar men ibland vill man bara få berätta,
argt och tärt om det där som tröttar utan att någon säger:
JA MEN DU MÅSTE SLÄPPA TAGET OM DET KRISTINA
och inte fan släpper man taget, sådär i rappet, när allt heligt har besudlats
när kalken med ditt blod har spillts mot marmorgolvet
kriminalarkivet är kvar, på insidan och lättnaden, i att få blotta det en stund,
bara tala om det, gråta över det och sedan blir det stiltje kvar och tack,
elina frugan sara stina, the lot, liksom
för att ni var med, åsyna vittnen och det är tusenfalt

vända lakan, bortse
persona non grata, peaches!
persona non grata så schas alla black soots, schas!

ungen min klår du aldrig

det är ju underhållning för fan och man tager
vad som bjuds och du drygar dig med fel person jag svär
minst tio personer sitter och småler, överseende och tänker SHIT
varför lade de ner Rederiet nu igen?
och en jävla horbock från upsala nya skittidning var tvungen att ringa på min ordinarie telefon och väcka mig
så att jag måste stiga upp och gå minst fyra steg och säga NEJ mycket klart och tydligt

(-- tips, väck mig inte om du inte:
1. har frukost på sängen
2. kysser mig på halsen
3. helt enkelt var tvungen att ringa och säga att du älskar mig --)

storebror kommer hit med sängbordet jag skulle fått i julas och elskan skriver ett mail klockan 04.14 och hon är sann och mín och skulle förresten aldrig,
jag tänkte vargsången det sista innan jag somnade --
så enkelt

och det är klart att den som ingenting har, som ingenting är
i sig själv,
kort sagt en sopa,
måste låtsas men jag har varit med i en sju år nu,
jag vet att en sopa bara kan låtsas sopor och tänk på klimathotet för fan

sopsortera!



(till elskan, för att jag aldrig behöver låtsas)

i have simply wanted an object to crave

klådan, i handflatorna fingertopparna
knävecken, överallt där huden är tunn och brinner
mitt hjärta är svalt och uppstyckat men låren febriga,
jag strimlar och serverar, en smakbit, varsågod --


rastlösheten som gnager sig genom väggarna, små krafsande tänder om natten
vassa naglar, inte nerbitna som mina, klomärken från golvbrunnen i duschen ut på parkettgolvet, avokadoskalen, min sista tilltro att det finns någon
slags
gud
men kroppen förnekar, nekar mig vägrar tillträde

like any uncharted territory i must seem gravely intriguing
you speak of my love like you have experienced love like mine before

för att vakna i så mycket natt

en viss dos av ömhet,

äntligen något som är sant och äkta

någonting att yvas över utan tvekan eller tillkortakommanden

en viss dos av bly

(yrsnö, du vet)

i can't see the stars anymore living here

sveper täcket tätare kring kroppen, som en älskare
vaknar med klösmärken på lakanet, blodfläckar
gomseglet uttorkat och brännande,
i've got a hunger and i can't seem to get full

världen är en sommarscen för en riktigt taffligt skriven fars,
människorna en parodi på sig själva
komik, kolik
skratta eller kräkas
förtära eller ätas
vaknar klockan sex och jag har ätit mina all-bran riktigt länge nu
men känslan i magen är knuten, hopplös
lita inte på reklamen lyssna inte på mytomanen,
men vem behöver tv, dessa dagar?

du kan förlora dig själv på en gata du aldrig förut gått på
försvinna och komma åter
lära din mor ctrl-a och kursivera
agera kultiverad, civiliserad
sopsäck, magsäck
same same but different

it's your face i'm looking for on every street

jag måste sluta återkomma till dig
i don't know why it is i'm still on the case
det är något som knyter sig i magen varje gång, som mazariner
som när jag såg dig och dog, ungefär
rakt ner, knall fall och dog, förlorad
jag vet inte vad det var jag såg, vad det var som förvirrade mig
hur enkelt du fick mig att förirra mig, kanske ett himlavalv,
spänt mellan dina skulderblad, ett rum att rymmas i stå rak
universum som krökte sig i din mungipa,
hur jag ville öppna spjället och gripa om den där
i all enkelhet förbjudna klumpen

jag måste sluta återvända, heligt och svärande
det är bara en grej, det är bara en jävla grej, ett hack i skivan
bara därför att --
BARA DÄRFÖR ATT

jag måste sluta recitera lars demian - aldrig en syster,
jag ville se din själ
vem ville inte det
jag ville ge dig allt
men det blev ingenting
bara blommor som vissnade så småningom
och vykort från städer,
ingen har hört talas om

(jag ville se din själ?)

bara därför att--

--kärleken inte är någonting att fästa sig vid.

with a head full of pesticide

jag ringer honom i Spanien, för att han bad mig, för att jag känner honom så väl
min bröstkorg vill instinktivt skydda trösta hjälpa,
jag vet inte om det gjorde någon skillnad; jag bara gjorde

jag sover bakom ryggar, gömmer mig som ett litet djur
skålen mellan skulderbladen välvd över min panna,
ett litet andrum däremellan men inte längre än att det varma i min andedräkt ekar tillbaka
min rygg är bar, oskyld, den sista utposten jag stävjar istiden
håller glaciärerna stången, spänt och envist när nordanvinden hänsynslöst förgriper sig om min nacke
jag drar upp knäna, höger arm under kudden, vänster hand försiktig, kuvad.

always some reason to feel not good enough

jag vaknar och har näsblod,
klarrött och oförklarligt och
jag slog sönder ett glas igår och jag har tröttnat

mitt i natten blev jag vettskrämd inför livets slumpartade och måste skicka ett sms till mamma och säga
att jag älskar henne
och hon blev såklart rädd att det inte var livets slumpartade utan någon slags farväl
och det gör mig arg
på mig.

den sortens människa vill jag inte vara,
inte mer nej nu!

det bor en längtan i mig efter regelbundna lagade måltider,
ordnad ekonomi och plocka upp efter sig, diska direkt, slänga allt onödigt
städa ut skura bort kalka vitt men den där rasande jäntan,
yrvädret, penntrollet,
kan hon sånt?

i must belong somewhere

yavannië betyder september,
jag har så många namn, jag har så många små tunna väsen inuti mig,
jag skalar av en och gräver mig in till nästa,
jag försöker försvara dem, förvara dem, lägga dem på rätt ställe

sistabarnet grodde ur jorden i gryningen av september,
hon är bara en
men möjligen kärnan

man avslutar, börjar om, allting stockar sig i hjärtat
jag följer ett infall, jag spiller ut
detta är mitt blod, ära det.

det hjälper inte att ni älskar mig om jag inte ärar mig