har du aldrig sett per sju-spring dansa?

jag har blivit utmanad av en djefla man att berätta sju sanningar om mig själv
i andanom att lägga ut resterna av mitt liv till allmänt beskådande så jag bjussar:


ett. jag sitter i duschen sedan snart tio år tillbaka. oftast hopknurvlad i hörnet tryckt mot väggen med slutna ögon. det finns helt enkelt inget bättre sätt att bli ren på.

två. jag är en uppskjutare av så stora mått att jag skulle kunna jobba på Esrange. jag gör allting i sista minuten men lyckas oftast ganska bra, eftersom jag simultant har utarbetat en fantastisk förmåga att förfärdiga saker på mycket kort tid och under ohygglig press.

tre. jag är utseendemässigt minst fem år yngre än jag är och erfarenhetsmässigt minst fem år äldre.

fyra. jag har ingen rss-läsare och ids ärligt talat inte skaffa. därför glömmer jag ständigt bort att läsa folks bloggar.

fem. språk- och litteraturvetenskap fungerar som porr för mig, och jag vill kunna alla språk i hela världen, inklusive de påhittade och utdöda.

sex. jag tror på spöken, gårdstomtar och skyddsänglar men är i regel ganska skeptisk.

sju. jag får panik om jag inte kan andas genom näsan, förutom när jag snorklar då det går alldeles utmärkt.


alltså. jag har inte sju personer att utmana. så att. HAREFINT!

(det är november. försök inte lura mig med solsken. jag vet att det är november och döden.)

när hjärtat kniper

så jag var bjuden på stockholmspremiären av TILLFLYKT i måndags,
jag svängde förbi storstan, åt västerbottenpaj, drack lite rödvin och såg en film som, för att sammanfatta det hela riktigt djupt och kulturellt var skitfin

nej, jag kommer ärligt talat inte på något bättre ord
den var skitfin, och jag är grymt glad att Alberto och Mikael bjöd mig. mellan varven var jag rentav tårögd
ni vet
grävskopan som kraschar genom bröstkorgen och griper om hjärtat, fast så mycket mer ömsint
som om den vore beklädd med sammet och dun
fågelungen som darrar i handen, fingrarna som sluter sig kring en ros utan att skada kronbladen

jag kommer att återkomma på det här. ja. hundratusentals saker rann upp i huvudet på vägen ut från zita, på tunnelbanan till västra skogen och på tåget hem. det kommer. det kanske rentav blir vredens barn revisited, jag vet inte, tills vidare: se filmen i morgon fredag, klockan åtta på SVT2. tillflykt.

(den handlar om david sandström, sara lidman och sune jonsson
och om det där
det där som satte mig i brand)

if i only could make a deal with god

so i'm up at dawn, putting on my shoes
i just want to make a clean escape
i'm leaving but i don't know whereto
i know i'm leaving but i don't know whereto


i morgon åker jag till stockholm för att se TILLFLYKT och tänker att det är nog just vad jag behöver,
pu'uhonua o honaunau
(a place of refuge,
som inte är min säng
men tänkbart en plats att ställa min säng)

i don't quite know to say how i feel

I need your grace
to remind me
to find my own

If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me
And just forget the world









i solemnly surrender, ok?

oh how i want this to resolve

there's people here, but you are gone
and I'm fine, still swimming through time
afraid some days I've reached the shore
make yourself free, a man said that to me
now my heart is like an open door
and the road finally gave me back
but I don't think I'll unpack
'cause I'm not sure if I live here anymore


[bright eyes - tourist trap]




jag gör som jag brukar.
jag går in i närmsta antikvariat, köper böcker och fortsätter låtsas.
sara, det här går skitdåligt.