jag vaknar och har näsblod,
klarrött och oförklarligt och
jag slog sönder ett glas igår och jag har tröttnat
mitt i natten blev jag vettskrämd inför livets slumpartade och måste skicka ett sms till mamma och säga
att jag älskar henne
och hon blev såklart rädd att det inte var livets slumpartade utan någon slags farväl
och det gör mig arg
på mig.
den sortens människa vill jag inte vara,
inte mer nej nu!
det bor en längtan i mig efter regelbundna lagade måltider,
ordnad ekonomi och plocka upp efter sig, diska direkt, slänga allt onödigt
städa ut skura bort kalka vitt men den där rasande jäntan,
yrvädret, penntrollet,
kan hon sånt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar