jag ringer honom i Spanien, för att han bad mig, för att jag känner honom så väl
min bröstkorg vill instinktivt skydda trösta hjälpa,
jag vet inte om det gjorde någon skillnad; jag bara gjorde
jag sover bakom ryggar, gömmer mig som ett litet djur
skålen mellan skulderbladen välvd över min panna,
ett litet andrum däremellan men inte längre än att det varma i min andedräkt ekar tillbaka
min rygg är bar, oskyld, den sista utposten jag stävjar istiden
håller glaciärerna stången, spänt och envist när nordanvinden hänsynslöst förgriper sig om min nacke
jag drar upp knäna, höger arm under kudden, vänster hand försiktig, kuvad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar