det är höst och jag börjar bli gammal
eller så är det bara det att jag fryser,
hela tiden
jag kommer hem och släpper allt på golvet och kravlar ner i sängen, dubbla täcken, sluta ögonen en stund en liten liten stund
förödelsen i att inte kunna vila, bara veta
att när du har somnat är nästa sak du måste göra
att stiga upp
ensamheten här är ingen ensamhet,
bara välsignad stillhet
ensamheten där
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar