där står den största väderkvarn som finns, i afton rider jag dit

just när jag är beredd att gå på knä vaknar jag och solen skiner,
något magiskt, nästan glömt, jag kisar och blinkar och sen minns jag


för jag rider framåt
jag rider över haven
jag rider med vindarna som blåser över vattnet
och jag har en längtan, en tanke och en mening
och inget kan hindra den att nå till horisonten


Björn! min pansarbjörn, min Iorek Byrnison som räddar mig ur mörkret och kylan trots att han sedan länge är död.
de fantastiska människorna, de som lever kvar. arvet.