tisdag, december 18, 2007

ett två tre på det fjärde ska det ske

min mirakulösa morfar, som igår inte visste var han var eller kunde ens kommunicera
är idag mycket piggare och har ätit frukost
jag viker mig i beundran, i stolthet, gamle man! han är som en gammal stubbe, rotad och seg, envis,
avhuggen men förblir kvar, förblir stolt och stark

jag räknar årsringarna,
nittofyraochenhalv,
hur?

biter ihop, fortsätter med jobbsökarsvängen
det lossnar nog, det lossnar väl
gör det inte så sjunger jag på isländska och skrapar, skramlar
jag mindes ett andrum, det löser sig ett tag till?

1 kommentar:

Anonym sa...

Det finns en liten historia jag vill skicka dig. Om mig och min morfar. Den är berättad som en film.

Nicklas Estberg