bed för dem som staden kväver

jag ligger sammanpressad i mensvärk, kryper runt i lägenheten, kvav stillastående värme,
försöker packa och andas samtidigt, minnas vad jag måste ha med mig hem
jag reser åter till småland, mitt rike, min kärlek
för att övertaga en tredjedels skogsgård och lämna vidare, antagligen

jag stannar till framför spegeln,
feberröd men blek, stryker svett ur pannan, drar i luggen, nyklippt, lite mindre sliten
mina ben, hur extra rysliga efter alla dessa finska mygg som livnärt sig på mitt medicinerade blod och de röda märkena som blivit kvar, som om det inte räckte med att jag slitit sönder huden där jag inte längre har känsel, nu ser det ut som om jag har bränt mig med cigaretter över hela benen, men det försvinner
såklart

och sen ser jag yrsnö le på en bild och allt mörkt dras undan, som en ridå, som ett sammetsdraperi ut mot ett paradis,
jag är en sån liten fuling, bortbyting, troll
allting löper kors och tvärs och är felkopplat men på något underligt vis har jag världens vackraste i min omedelbara närhet,
i direktanslutning till hjärtat
älska älska älska,
åh sara, elskan mín, ej av denna världen är du