tisdag, augusti 28, 2007
looking down every few steps to pretend he walks with you
jag citerar navid, igen, hans fantastiska klockrena:
Använder han dig som referens
när han pratar om hur det känns
att det finns en gräns
för hur ont bara en person får göra
(ur: Det här är inte en kärleksdikt av Navid Modiri)
när jag väser det i huvudet är det samma desperata blödande magsår som ligger på knä på golvet och skriker fram de tre-fyra sista stroferna i Let's not shit ourselves
gråten på tväre i halsen, klumpen färdigknådad i magen
det finns en gräns
det finns en gräns
oh and the blues, i've got the blues, that's me. THAT'S ME!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar