so i set fire to everyone around but you

flickan med håret och jag stakar min eka, letar efter ett vatten djupt nog, en bottenlöshet att vila i utan att någonsin vidröras av svampig sjösand och alger,
ett tyst men brusande djup, en himmel under jord en jord ovan havet,
skuldror
som rymmer ett eget universum plus mig
jag hejdar mig, flätar ihop fingrarna, tar ansats backar bromsar stakar,
jag vill inte dyka om jag inte vet att min panna aldrig kommer slå emot klippan
jag vill inte dyka, jag vill glida i, när vattnet smeker som en sidenklänning klängsmed huden en kokong, peles livmoder och jag som kommer återfödd ut på andra sidan, skrynklig och arg

jag måste vända åter till Kealakekua Bay och klä den här förkolnade klumpen i blommor,
kasta den rakt ner i kratern och be att få brinna igen,
utan att brinna upp