permafrosten sprider sig i kroppen,
från en hand av is som sprängt sig genom bröstbenet och gripit om mitt hjärta
det skälver som en fågelunge, hukande och undergivet
Sistabarnet ropar från korset på man, översvämmat
Adela viskar lev,
jag vänder mig envist bort och tiger still
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar