det där som skvalpar i botten av kaffekoppen

sånt jag hittar i skrivboken:

jag går i parallella världar,
inte en eller två eller tre
hundratals
jag bär med mig varje plats jag någonsin besökt, som rört mig
går jag nerför Vaksalagatan, mot stan
går jag grusvägen nedåt man,
genom korset går jag över kratern
på Hawaii, spejar jag i skogen bakom ladan
i Missenträsk, ligger jag på knä vid graven
simmar jag rakt ut i Stilla Havet
med han som valde ut mig
går jag över bron, nej springer
kommer jag aldrig upp från motorvägen
är jag lycklig är jag stor
är jag bara barnet är jag rasande är jag
självmordsbenägen,
igen
dånar det i taket, på andra sidan sommaren
ligger jag vaken, blundar
skruvar skriver skrevar
känner hur det knastrar i gommen


jag tänker nejlikor, drakar, glaciärer