and speaks in far ancient tongue

om du bara såg mig,
erkände mig?

Never-Neverland

sött och bittert i en och samma gryta,
sjudande, oförsvarligt

en intervju i Flemingsberg,
pengar på kontot, igen
och i natt drömde jag att jag gick på min farbrors begravning
han dog i förmiddags, stilla
han har varit en skugga i så många år
förlorad för världen, fjättrad i Alzheimers
ovetande om sina egna barnbarn

jag minns honom, innan han började glömma
han skrattade, lite skrockande


någonstans på Vintergatan gungar han Stella,
kysser hennes kinder, hon kiknar?



till minne av Birger Martinsson
född 13 mars 1930
död 21 december 2007

alltid på Myntvägen, golfklubborna
smurfarna
alltid i vardagsrummet i barndomshemmet, släckta lampor och musik och hans stilla, leende tålamod med det drömska sistabarnet

ett två tre på det fjärde ska det ske

min mirakulösa morfar, som igår inte visste var han var eller kunde ens kommunicera
är idag mycket piggare och har ätit frukost
jag viker mig i beundran, i stolthet, gamle man! han är som en gammal stubbe, rotad och seg, envis,
avhuggen men förblir kvar, förblir stolt och stark

jag räknar årsringarna,
nittofyraochenhalv,
hur?

biter ihop, fortsätter med jobbsökarsvängen
det lossnar nog, det lossnar väl
gör det inte så sjunger jag på isländska och skrapar, skramlar
jag mindes ett andrum, det löser sig ett tag till?

aldrig mer tillbaka till Femlingehult Södregård

mardrömmar hela natten,
mamma ringer och väcker
säger: han har fått lunginflammation
säger: han kan inte svälja medicinerna, de kör honom till lasarettet
säger: hans syster Anna ligger på intensiven också, de har vakat i en vecka

just idag finge det för all del gärna regna men å andra sidan
jag måste ut och rasa, två varv runt Kantorn?
skicka en jobbansökan, hellre fyra
jag vill inte att detta skall vara PRISET

there is another Skywalker

midnatt, äppelmos
det är disigt på Vaksalagatan, blekgult, kyligt
jag har lånat böcker, foten viker sig jag vet inte varför

snart reser jag hem, samlar ihop mig
katten, katten! hans lena tassar, den ulliga magen
kurragömma i Småland, pappas mat

glömma

där står den största väderkvarn som finns, i afton rider jag dit

just när jag är beredd att gå på knä vaknar jag och solen skiner,
något magiskt, nästan glömt, jag kisar och blinkar och sen minns jag


för jag rider framåt
jag rider över haven
jag rider med vindarna som blåser över vattnet
och jag har en längtan, en tanke och en mening
och inget kan hindra den att nå till horisonten


Björn! min pansarbjörn, min Iorek Byrnison som räddar mig ur mörkret och kylan trots att han sedan länge är död.
de fantastiska människorna, de som lever kvar. arvet.

til Tittlingins

min vargabuk, mina nakna fötter

som när jag sade till mamma "nej han ville inte ha mig" och hon sade
"varför inte?" lite argt, barsk
precis så, samma känsla för dig, jag måste skydda, bana väg
svepa med armen, hur bönderna pläga så havre
men ingen annan, ingen annan

känslan,
två tag med potatisskalaren, inte tummen; bröstet!
klumparna i halsen, är det blodet som har levrat sig är det strängarna du gnider och som brister
så gladelig så gladelig -- nej

vi börjar om? mjuka rörelser, höger vänster
bakåt
smyga, kringgående, som en vals rakt in i famnen

stanna där

TJÄRA TÅMMTEN

Ica tyckte att jag skulle skriva en önskelista. kan jag väl!

till att börja med (1) vill jag ha ett jobb. jag tänker inte vara knusslig och be om drömjobbet med 40000 i månaden, just nu vill jag ha nästan vilket jevla bibliotekarie-jobb nästan varsomhelst. inte i norrland och inte på svältakademikerlön, men kom igen, liksom!

sen vill jag ha ett (2) filmhångel modell tröck-upp-mig-mot-vägga-och-kyss-mig-tess-jag-svimmar.

ett (3) körkort vore välkommet, och då kan jag väl passa på att önska mig en (4) bil. det första går bra utan det andra men det andra utan det första blir inte bara olyckat utan rentav olagligt.

en tjusig (5) lägenhet vill jag också ha, helst med inbyggda hustomtar som städar när jag sover och som förtrollar disken att diska sig själv!

sen vill jag ha ett (6) knytt. de är svåra att hitta och känns bäst igen på sina lena magar. har de inte lena magar är det dåliga piratkopior från Dubai, gå inte på det! annars går det väl an med en katt också. en liten en, som piper och som jag kan lyfta med en hand och som sover i min halsgrop.

och så en (7) vattenkokare. god jul!



jag ut(upp-?)manar:

yrsnö, stina, P.A., månvända och en djefla man. wish away, det kostar gratis!





förresten vill jag ha tillbaka mina historier nu.

library och liberty är kusligt snarlika

jag repeterar: The Golden Compass. se den, eller ännu hellre, läs den,
läs den och se den och känn hjärtat knipa kring Iorek Byrnison.


i övrigt fulländar jag min bibliofili såhär:
jag är en bleknosad speta med armar starka som en glasnudel, ungefär.
jag är en utfattig och utsvulten speta som inte har råd att vare sig skaffa gymkort eller hantlar
däremot äger jag Harry Potter och Fenixorden, Sagan om Ringen samt Svensk-isländsk ordbok.


ååååheeej!

koka soppa på en spik

jag tänkte föreslå lite hederlig byteshandel
ni tipsar mig om musik som alluderar, konnoterar eller baserar sig på böcker
(såsom Kate Bush - Wuthering Heights; ett så tydligt exempel att det nästan är ovärdigt)
eftersom jag har satt mig i sinnet att sätta ihop en sådan playlist och just nu står det still
icket!

låtar som är soundtrack till filmatiseringar går bort om de inte är särskilt beundransvärda,
så bespara er May it be och sånt därnt

i utbyte påminner jag er om att The Golden Compass, en av de mest fantastiska böcker jag någonsin läst
kommer som film i dagarna
se se se!


oh, nu kom jag på nummer två!
Joni Mitchell - The Sire of Sorrow (Job's song) - alluderar på Bibeln. bra början.

let me in-a-your window

man skulle säga att jag inte sover som jag ska
det är sant
jag avvaktar besked, håret rufsigt och yvigt, jag minns inte när jag senast klippte mig
jag läser julkalendern och brottas, lånar hem Wuthering Heights och läser ut den på en kväll
för att den är så samtidigt besvärlig och betvingande,
så djupt frustrerande
men så tillfredsställande,
att Emily Brontë aldrig ger efter och låter Heathcliff falla till föga
han är en skitstövel men en konsekvent skitstövel
man läser hela boken och försöker spara känslan av att han är missförstådd, älskande
men han är ett hin av hår, en djävul och ändå --

raseriet, vanvettet
döden, striden, längtan
döden

jag lyssnar på Kate Bush, hennes röst är som ett instrument i sig
jag upphör aldrig falla tillbaka mot henne, liksom av tillfälligheter

jag avvaktar besked, kokar soppa, dricker te
jag fryser så bedrövligt, försöker gömma mig med korrespondens och rotar i bokhyllan som en osalig ande efter något att salta gommen med
jag och min psykolog diskuterade problemet med barn som blir beroende av World of Warcraft och inte går till skolan, äter, sover
jag sade: det är precis vad jag gjorde, men jag hade inte World of Warcraft
jag gjorde det med böcker
grundproblemet är detsamma, det är bara medlen
det handlar inte datorn, den är bara ett verktyg
det är ett tjuvskytte i andra världar som blir för sött för att motstå

my black tangled heart,
vi tar Ralph Fiennes
att blå ögon kan vara så kolsvarta?
i slutändan blir jag likväl matt, tankfull, gnager på knogarna undrar om
http://www.youtube.com/watch?v=UI5qEQAvOcY&feature=related

det där som skvalpar i botten av kaffekoppen

sånt jag hittar i skrivboken:

jag går i parallella världar,
inte en eller två eller tre
hundratals
jag bär med mig varje plats jag någonsin besökt, som rört mig
går jag nerför Vaksalagatan, mot stan
går jag grusvägen nedåt man,
genom korset går jag över kratern
på Hawaii, spejar jag i skogen bakom ladan
i Missenträsk, ligger jag på knä vid graven
simmar jag rakt ut i Stilla Havet
med han som valde ut mig
går jag över bron, nej springer
kommer jag aldrig upp från motorvägen
är jag lycklig är jag stor
är jag bara barnet är jag rasande är jag
självmordsbenägen,
igen
dånar det i taket, på andra sidan sommaren
ligger jag vaken, blundar
skruvar skriver skrevar
känner hur det knastrar i gommen


jag tänker nejlikor, drakar, glaciärer

förr eller senare spricker en bubbla, håll ut några dagar till

någonting är det som har lossnat,
ett mail från Habo som säger tack för din ansökan MEN
och lycka till i framtiden MEN
vägs upp av ett telefonsamtal från Älvdalen som säger vill du kan du komma,
fredag den trettionde, här är ett tåg du kan ta och så ses vi!

ära vare Dalarna och jag är en liten cirkus på turné
med mitt bästa leende och hatten under armen

det lossnar

and a little bit empty

jag är stadens fattigaste lilla loppa men med den snällaste pappan, så det löser sig
trots att än så är det vinter
jag är anderssonskans kalle, pommac govänner och ett kilo havregryn
torrskaffning i skåpen, nytvättat hår och rena lakan och icke-pk tv-serier (det är de bästa)

snart måste det väl lossna
som isarna när det blir vår, ja november hela veckan och jag är oberäknelig
argsint och frusen men lyckas göra en fullständig kulinarisk läckerhet av en fryspåse ärtor och morötter, ja jag svär, jag åt det med sked och det var lysande

ajöken!

intet mörker där skall vara

jag kostade på mig en ny pyjamas och nu vill jag aldrig ta av mig den
jag skumläser runt internet och undrar vad det är för fel på folk, varför är de såhär korkade och om man inte kan skilja på de och dem ska man inte försöka,
och så klådan, och frusenheten
chaité och maniska ryck mitt i natten och det hjälper inte med vantar



jag vet hur man dövar ensamheten
jag vet hur man kastar allt man har
jag vet hur man flyr från den här planeten
men inte hur man stannar kvar

kors i krösamoset och hopp ner i soppan

jag lever i limbo, i någon slags oändlig väntan på en öppning,
en ljusning, en spricka att kravla sig igenom och larva ut i solen igen
jag är levande begravd och jag vet inte när de kommer för att rädda mig
om de kommer för att rädda mig eller om minutrarna ska äta upp mig, förmultna mig långsamt--

och så plötsligt,
ett telefonsamtal från stockholm som får mig att nästan ramla omkull,
denna eviga tystnad och så plötsligt det där drömvikariatet som fick mig att tappa andan och som jag väl slutat hoppas på för hundra sökande i stockholm och de
vill intervjua
mig!

och även om jag inte får det så har jag en liten papegoja på axeln framöver, som kraxar mig i örat och säger: ta en kaka till, du kan kristina, du kan.

men det hjälper sällan de som har blivit våta

man övar sig och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner



jag <3 björn! ända sedan jag var en tvärhand hög och djupt förorättad å Björns vägnar dissade Vikingarnas lame-ass-version av Tusen Bitar på min mammas iaftondans-kassetter. kvällar i syrummet med orangeblommiga tapeter, jag under bordet i någon form av koja och det sövande ljudet av symaskinen och familjen som sprang ut och in ur badrummet,
marmorskivan på badrumsbänken där jag kröp ihop och somnade med en trave handdukar som kudde.
jag drömmer om det där badrummet, hela hela tiden
men det är alltid trasigt och avstängt och jag saknar det, det gröna, det varma.

mitt gamla hus var varmt. ja, jag saknar det. alltid, hela tiden och jämt.


det är jag och björn, rökelse och terese blandskiva. tack tack takk terese den är makalös!

och den framtid som hon var beredd att försvara med sitt blod

[foto: Anna Schollin - Borg]



jag lyssnar på Björn Afzelius - Juanita och kvart i elva på kvällen blir jag manisk
och börjar städa, i blå raggsockar och rödvitrandiga pyjamasshorts för det är
november och jag är lite skeptisk
jag går fram som en tornado över parketten och välter ut en ask med knappnålar, förstås
och marschdammsuger till CC Cowboys och jag har ett jack i min tumme, ett hål liksom
det är groteskt och jag är då fan inte redo att kasta in handduken nu heller

bondblodet går djupt, i mörka envetna underströmmar
utmattad men outtröttlig


då steg hon upp
och sade: honom har jag älskat
men här springer ni och göder nåt
han har bekämpat med risk för eget liv!

till exempel skotrar, semester, höst

okej så ingen människa borde läsa sina journaler eller läkarutlåtanden
det är som ett papper som pekar finger,
jag tror att jag bara är lite off, november, ni vet
och på ett papper från min doktor står det något om gränspsykotiska drag och jag säger HEY HÖRNUHÄRVA det här vet jag ingenting om
och hon instämmer i att jag borde göra något på halvtid men tror att jag alltid kommer ha nedsatt arbetsförmåga i viss grad och jag säger NEJVETDUVADJAGSKAJU

och sen undrar jag bara om jag någonsin, någonsin liksom? för här kommer jag ju ingenvart, jag går baklänges, jag kryper ihop som ett litet djur och stirrar i timmar på luft och försöker låtsas och så ser jag mig i spegeln och tänker
huh?
och tittar på mina händer, och huden på armarna och jag minns
inte
riktigt
att jag gjorde det där? när?

och eftersom jag bara sitter inomhus med utväxt och skelande blick börjar jag glömma bort hur man ens pratar med folk, jag blir utmattad av ett mail och alltså

skotrar?

har du aldrig sett per sju-spring dansa?

jag har blivit utmanad av en djefla man att berätta sju sanningar om mig själv
i andanom att lägga ut resterna av mitt liv till allmänt beskådande så jag bjussar:


ett. jag sitter i duschen sedan snart tio år tillbaka. oftast hopknurvlad i hörnet tryckt mot väggen med slutna ögon. det finns helt enkelt inget bättre sätt att bli ren på.

två. jag är en uppskjutare av så stora mått att jag skulle kunna jobba på Esrange. jag gör allting i sista minuten men lyckas oftast ganska bra, eftersom jag simultant har utarbetat en fantastisk förmåga att förfärdiga saker på mycket kort tid och under ohygglig press.

tre. jag är utseendemässigt minst fem år yngre än jag är och erfarenhetsmässigt minst fem år äldre.

fyra. jag har ingen rss-läsare och ids ärligt talat inte skaffa. därför glömmer jag ständigt bort att läsa folks bloggar.

fem. språk- och litteraturvetenskap fungerar som porr för mig, och jag vill kunna alla språk i hela världen, inklusive de påhittade och utdöda.

sex. jag tror på spöken, gårdstomtar och skyddsänglar men är i regel ganska skeptisk.

sju. jag får panik om jag inte kan andas genom näsan, förutom när jag snorklar då det går alldeles utmärkt.


alltså. jag har inte sju personer att utmana. så att. HAREFINT!

(det är november. försök inte lura mig med solsken. jag vet att det är november och döden.)

när hjärtat kniper

så jag var bjuden på stockholmspremiären av TILLFLYKT i måndags,
jag svängde förbi storstan, åt västerbottenpaj, drack lite rödvin och såg en film som, för att sammanfatta det hela riktigt djupt och kulturellt var skitfin

nej, jag kommer ärligt talat inte på något bättre ord
den var skitfin, och jag är grymt glad att Alberto och Mikael bjöd mig. mellan varven var jag rentav tårögd
ni vet
grävskopan som kraschar genom bröstkorgen och griper om hjärtat, fast så mycket mer ömsint
som om den vore beklädd med sammet och dun
fågelungen som darrar i handen, fingrarna som sluter sig kring en ros utan att skada kronbladen

jag kommer att återkomma på det här. ja. hundratusentals saker rann upp i huvudet på vägen ut från zita, på tunnelbanan till västra skogen och på tåget hem. det kommer. det kanske rentav blir vredens barn revisited, jag vet inte, tills vidare: se filmen i morgon fredag, klockan åtta på SVT2. tillflykt.

(den handlar om david sandström, sara lidman och sune jonsson
och om det där
det där som satte mig i brand)

if i only could make a deal with god

so i'm up at dawn, putting on my shoes
i just want to make a clean escape
i'm leaving but i don't know whereto
i know i'm leaving but i don't know whereto


i morgon åker jag till stockholm för att se TILLFLYKT och tänker att det är nog just vad jag behöver,
pu'uhonua o honaunau
(a place of refuge,
som inte är min säng
men tänkbart en plats att ställa min säng)

i don't quite know to say how i feel

I need your grace
to remind me
to find my own

If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me
And just forget the world









i solemnly surrender, ok?

oh how i want this to resolve

there's people here, but you are gone
and I'm fine, still swimming through time
afraid some days I've reached the shore
make yourself free, a man said that to me
now my heart is like an open door
and the road finally gave me back
but I don't think I'll unpack
'cause I'm not sure if I live here anymore


[bright eyes - tourist trap]




jag gör som jag brukar.
jag går in i närmsta antikvariat, köper böcker och fortsätter låtsas.
sara, det här går skitdåligt.

yrsnö; jag glömmer inte

"Synen på sexualitet förändras. I dag finns betalkanaler med erotik, gruppsex är ett känt begrepp och det finns äktenskap mellan människor av samma kön. Vi måste förstå de nya refrensramarna, sa Mutvei under slutpläderingen."

Citat av Peter Mutvei, advokat till 21-åringen som är åtalad för våldtäkt

fy fan.
ALLTSÅ FY FAN!
mansgrisar försvarar mansgrisar. jo det är väl korrekt. men de tre sakerna i samma mening, som ett försvar mot att kvinnan ifråga blivit synbart misshandlad under vad som enligt försvaret var "frivilligt dominant sex".


okej. djupt andetag.
HUR I HELVETE KAN MAN
ett) försvara en våldtäkt med att det finns porr på tv? jaha? så att människor förnedras på film, i en industri, gör det okej att förnedra folk efter en kväll på krogen?
två) ens tro att gruppsex är ett nytt begrepp, eller ens likställa gruppsex med två äldre män mot en yngre kvinna som blir misshandlad?
tre) BLANDA IN HOMOSEXUELLA FÖRHÅLLANDEN I FRÅGAN? nej nu jävlar. som om det skulle... som om det skulle vara, på något sätt likvärdigt?

"synen på sexualitet förändras", my ass.
kvinnan är, uppenbarligen, fortfarande någon som man får göra precis vad fan man vill med och som i hemlighet också vill det själv men försöker sätta dit en för det efteråt.
tack, Peter Mutvei, tack ska du ha. om du har en fru hoppas jag hon slänger ut dig med huvudet före och rumpan bar för du ligger fan lägre på min lista än de där jävla bratsen just nu.

for burma

och i morgon och i övermorgon och
GLÖM NU INTE BORT DET NÄR TRÖJAN ÅKER AV

i know you have a little life in you yet

min kropp och mitt psyke korresponderar,
jag blir mystiskt sjuk på tusen olika sätt när sinnet bara inte orkar
inte
orkar

jag har köpt mina tvåtusenkronorsskor
jag väntar på csi-premiären med en ohälsosam abstinens
jag vet inte vad som kommer att hända nu,
jag gör upp desperata planer, saker jag aldrig kunde föreställa mig


pray god you can cope

mama, help me to live

det är märkligt hur sirenerna alltid paralyserar mig,
hur de gräver sig in i bröstet som en järnklo redan innan jag vet om det är gult eller rött
idag var det rött, det smakar panik
gult har jag överhuvudtaget inget minne av
någonstans i min hågkomst borde det finnas ett ljudspår av ambulanssirener en aprilnatt men det är gömt i en ficka av smärta och halv medvetslöshet så jag

vet inte


det är antony and the johnsons och en halvt befriande, halvt förtärande gråt
hope there's someone
what can i do
bird gehrl
spiralling
divine



What can I do
When the bird's got to die
What can I do
When she's too weak to fly
What can I do
When she's calling my name
She's crying
Mama, Help me to live
Mama, Help me to live
Mama, Help me to live
Mama, Help me to live

hit med lite farligheter!

hej dagboken

idag fyllde jag tjugofem. jag fick tjugonitton sms och blev bjuden på thaibuffé av en mjuk mage. sen sov jag fyra timmar och skrev en novell och två miljöbeskrivningar. novellen var motsträvig, det var nästan mer ångestframkallande än den där horungen till uppsats.

mina presenter inkluderar en studsmatta, svindyra MBT-skor, en tygkasse, brennivín, sushi, ögats historia av georges bataille och isländskt lakritsgodis. jag gillar konceptet med att fylla år, skarpt!


hejdå dagboken!

kyrie eleison

skynda dig hit, okej?

chokladmjölk, inte smygreklam

det är höst och jag börjar bli gammal
eller så är det bara det att jag fryser,
hela tiden
jag kommer hem och släpper allt på golvet och kravlar ner i sängen, dubbla täcken, sluta ögonen en stund en liten liten stund
förödelsen i att inte kunna vila, bara veta
att när du har somnat är nästa sak du måste göra
att stiga upp

ensamheten här är ingen ensamhet,
bara välsignad stillhet

ensamheten där

döden döden döden

jag tänker oansvarigt mycket på,
igen
detta ständiga uppstigande och att vara till, bland människor
det spricker, jag spricker och inte såpass som en hand
jag är avklippt från allting utom tröttheten, vidundret
och tjugo minuters ömkligt samtal blir min livlina
tack balsam karam, för din röst din tröst och din outtröttliga kärlek

ingenting stämmer, jag är osams nej --
alla diplomatiska förbindelser är brutna och pansarvagnarna står redo vid gränsen, det smäller
snart
det smäller
snart

min näsa är din näsa

alltså vi är ju sämst i världen på det här,
fast bäst, alltid bäst
skrik på mig om du måste,
jag kommer aldrig sluta säga att jag älskar dig
jag kommer aldrig sluta älska dig,
mitt lilla föl / DUMSNUT / furstinna

(det är ju du som är himlen, jag är bara kanten som släpar i rännstenen
lite glömsk, och så
lite drömsk, då och då
och oförmögen vetskapen om att jag skulle... spela roll, ja du vet
HERREGUD KVINNA DU VET
det är ju det som är hela näs.. förlåt saken,
vi vet)

and drive you to your knees

jag är lika sketet sjuk, fast det har lossnat något
den fria skrivdagen vaporiseras i baljor med te, ynklig piphosta och en gudsjämmerlig huvudvärk,
jag har inte den blekaste om vad jag ska lämna in om fredag,
kortprosa?
en berättarröst?

jag vet vilken röst jag vill mana fram, jag vet vilken röst jag måste mana fram men göra det när jag knappt hör mig själv för att jag har lock för öronen och låter som Fran Fine, nejtack
det är totalt stillestånd så jag antar att jag återgår till mina gamla fragment och skriver om stämningar, ffs, det är ju det jag gör. hela tiden.

för att komma i form plockar jag fram ett av filmhistoriens bästa:

http://www.youtube.com/watch?v=s8UL_9R_W-Y

blunderbarn

jag är förlagd till sängen,
med feberbrusande huvud, rethosta och halsen som ett öppet sår
linne, trosor och raggsockar, för att hålla mig vältempererad

om det fanns någon jag orkade sluta blicken inför,
bli struken över ryggen och skedmatad med choklad och honungsvatten
jag vill äta hundra små naturgodischokladkokostoppar och ingenting, ingenting annat.

som ingen levande kan beträda

Första riktiga skrivuppgiften på kursen. Två alternativ: skriv en berättelse utifrån en person, eller en plats. Ta fasta på de konkreta sakerna. Ibland undrar jag varför jag gör det här mot mig själv, men det är ju enkelt.
Jag gör det här för att jag måste.


Hunden möter vid postlådan, svanskröklan troget vippande men ängslig, som om hon vädrar oro i luften såhär till vardags. Vårdträdet brusar och ryter ovanför och utmed grusgången svallar morsgröten som en allé av piskat skum. Finverandan står tyst och flagnande vit med sina trästjärnor och dörren låst, förstås. På kökstrappen, jämte komposthinken, sitter gammelkattan som ett spräckligt spöke; hon är blind men stryker tvärsäkert mot dina ben när du går in.
Inne i farstuförrådet hänger regnkläderna stilla, intet ont anande över de gamla Monchichidockorna och gröna sittunderlag med kransar av små, små tandavtryck. Farmors gamla pendelklocka i mörkt trä tickar i flickrummet och det finns ingenting som säger att du inte kommer att ta en bok, på måfå, ur bokhyllan och somna i träsängen i natt igen.
Köksbordet är täckt av plåtar med jäsande grahamsbullar. Du smyger förbi, genom hallen och uppför trappan som du föll i med jämna mellanrum och det breda, gudabenådade hörnet där det blyga barnet satt och kikade när det kom främmat och lyssnade genom den öppna dörren vid trappans fot, på skratten och Rönnåkra gånglåt, Vals från Vargön och slamret med silverskedar mot Gröna Anna.
Hallen på övervåningen är släckt men pigtittaren blinkar tillbaka mot dig på väg in i syrummet, där tapeterna fortfarande är rysligt storblommiga i gult och orange och mammas nya symaskin står som på parad bakom torklinorna, med alla sina mystiska knappar som ni envist försökt avkoda tillsammans. Handdukarna ligger travade på marmorskivan på badrumsbänken; det sömniga barnet kunde bekvämt hoppa upp där och krypa ihop med ett par badlakan till kudde i väntan på att duschen skulle bli ledig. Mammas gamla smink ligger i skåpet över handfatet; den intorkade halvt uråldriga kakan med mascara och dosan med ögonskugga - den vita är nästan slut efter fiaskot då du försökte låtsas vara sjukligt blek och eländig men kom ner i köket med kinderna glittrande.
Du sätter på Suede-singeln i vardagsrummet, där dörren står öppen in till storebrors halvtomma rum som för längesedan var arenan till en hel legostad; för att ta sig fram till bokhyllan och försöka se de vandrande pinnarna äta måste man dirigera fotsulorna efter gatorna och akta så man inte slog omkull ett hus, eller ett träd, eller en flygplats. Golvet är blankt och fritt nu och det tilltalar dig inte, men vem skall leka med en legostad?
I morgon skall du gå in på vinden, där vävstolen står, och plocka fram kartongerna med dina gamla sagoböcker och närmast ritualmässigt läsa dem från pärm till pärm, bok efter bok, och glömma av världen, trötthet och falska människor. Du skall ta upp dina gamla dockor, släta till håret och lägga ned dem igen, öppna alla garderobsdörrar och fingra på sakerna därinne, gamla nappflaskor och allehanda småprylar som du alltid verkar upptäcka på nytt, trots att du vet exakt vad som finns därinne. I den mörkbruna bokhyllan i vardagsrummet står de små glasfigurerna. Du byter plats på grisen och kycklingen lite förstrött och vet ingen anledning till att du inte skulle få förlora dig i barndomen hela morgondagen. Det är påsklov och dånet ovanför ditt huvud är en ovanligt ettrig aprilstorm; det yrande vita utanför fönstret är ett sista anfall av snö och pappa måste ha eldat upp i pannan, du anar röklukten och snart kanske du kan ställa dig i duschen bakom det gröna draperiet, du har ännu inte börjat krypa ihop i hörnen, och innan du går och lägger dig i det stökiga flickrummet ikväll kan du äta nybakt grahamsbulle och föreställa dig en hel vecka av sorglöshet. Vad skulle kunna hindra dig, utom att kanske att strömmen går ikväll, som vanligt, när det stormar i april.

what we do in life echoes in eternity

jag smuttar rödvin, förkyld och med vänsterfoten begravd i sprängvärk efter torsdagens utrasande, kreativitet, glädje vrede allt i ett och stjärnskottet
jag såg strax efter vårt framträdande och min önskan önskan önskan
så läser jag igen harry potter and the order of the phoenix tills gladiator börjar och jag tänker på
döden, richard harris och hans perfekta heshet, hans mjuka ålderdom och det faktum att han inte längre finns och döden övertar mig och jag inser att,
en del av allt mitt vurmande för förtidig plötslig död var ett hopp om att slippa se mina älskade vissna ifrån mig
och mitt envetna levande ett resultat av min oförmåga
att vissna ifrån mina älskade

looking down every few steps to pretend he walks with you

jag citerar navid, igen, hans fantastiska klockrena:

Använder han dig som referens
när han pratar om hur det känns
att det finns en gräns
för hur ont bara en person får göra


(ur: Det här är inte en kärleksdikt av Navid Modiri)

när jag väser det i huvudet är det samma desperata blödande magsår som ligger på knä på golvet och skriker fram de tre-fyra sista stroferna i Let's not shit ourselves
gråten på tväre i halsen, klumpen färdigknådad i magen
det finns en gräns
det finns en gräns



oh and the blues, i've got the blues, that's me. THAT'S ME!

vredens barn, nyvaken och rasande

något mystiskt händer och jag vaknar klockan sex. så gott som klarvaken.
jag vet att jag skulle kunna krulla ihop mig i täcket i köldprotest och säkert somna om,
och löpa risken att bli väckt i helt fel fas halv åtta

jag kniper fleecefilten och går upp,
heja,
jag kan göra saker som att äta lång och stadig frukost
riktigt eftertänksamt välja kläder
och läsa på dn.se

och då kommer det, såklart (varför utsätter jag mig för det här?)

-NEJVADIHELVVETTTT

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=685389

varför? vad i alla skelögda helvetenVARFÖR?
och kom inte till mig och säg att "det säljs billiga pocketböcker överallt"
förbannade skitstövlar, det spelar ingen roll att det finns billiga pocketböcker om
a) familjen inte har råd att åka på semester ens en gång
b) familjen inte ser det som en prioritet att köpa böcker

kära Lena societetsnamn, alla människor äro icke födda i välsituerade familjer där det är något givet att läsa. tro mig. och för de barnen (och vuxna) är det dagis, skola och bibliotek som gäller. skolan, som ni ska snitsa till så vackert med ordningsbetyg så att det blir REDA MED SAKEN OCH LÄRDOM BANNE MIG eller hur var det nu? men gud förbjude att tid och resurser skulle läggas på att få ungarna att läsa, själva, hemma. eller att det skulle finnas något så obskyrt och fasansfullt som gratis böcker att tillgå om ett barn vaknar med läsgnistan en morgon.

du kan ju testa att dela ut billiga pocketböcker till skolor och bibliotek och se hur många läsningar de håller. eller uppskatta kostnaderna för att göra om dem alla till biblioteksband med hård rygg. eller bara åka ut till Tensta bibliotek en förmiddag så att Marion får läsa lusen av dig.

för övrigt är det sjukt oförskämt om inte demokratividrigt att helt ignorera remissinstanserna. jag lärde mig redan i högstadiet att de finns där för att granska ett förslag för att se om det till exempel är fullständigt vansinnigt / ohållbart. i matematiken lärde jag mig dessutom att nitton av tjugofem är en ganska stor majoritet. men för all del, skit i det bara. smula sönder det sista vi har kvar som är bra. några år till, så kommer ni ryka ur Mattisborgen med en fjärt och gud hjälpe mig om det inte händer något då.

august on the east coast

THIS IS NOT WHAT I DO THIS IS NOT WHAT I DO

is that allright with you?
(no)





damien rice krackelerar hela bröstkorgen, den smulas sönder blottar sotklumpen,
kolhjärtat, hur det ligger där under hela världens tyngd och försöker bli till diamant


och sen conor, förstås, outrot, oförnekligt:
i guess that something’s gotta happen soon
because i know i can’t keep living in this dead or dying dream
as i walked along the beach and drank with her
i thought about my true love, the one i really need
with eyes that burn so bright, they make me pure
they make me pure
they make me pure
i long to be with you

i long to be with you

hösten är här, obeveklig.
i'm drinking from an empty cup,
men jag lämnar dig inte, jag vägrar
jag lämnar dig inte.

hit med ett luktsudd och ett nytt pennskrin

idag började jag skolan.
igen
inte börja skolan som i första dagen på terminen eller ens nya läsåret,
utan börja skolan som i livrädd skitnervös hittar ingenstans känner inte en käft men har ett nytt kollegieblock i väskan och försökte se lite extra fin ut innan jag gick ut och glömde något viktigt och fick springa tillbaka och kom andfådd till bussen.
igen.

jag har hållit på med det ett tag nu. börja lekis i augusti 1988, jag hann posa tappert med min ryggsäck på trappen (ja det är snorungen i hockeyfrilla ovan) innan jag bröt ihop i gråt och sprang in och gömde mig, lätt autistisk och livrädd för främlingar. börja ettan året efter, mindre traumatiskt. börja högstadiet augusti 1995, med ett gips på höger hand eftersom fummelfian ramlat och brutit långfingret. börja gymnasiet 1998, bosatt i en rivningskåk i Nedraön och fortfarande lika bortslarvad i backen bakom nya husgrunden.
Västerås 2001, vilsen och ensam på högskolan, en av alla bortglömda humanister och samma visa året därpå fast i Eskilstuna,
och så första september i Uppsala, 2005, klängd intill Tengil och bedövad,
jag visste inte ens om ungen min levde, ännu mindre var hon var.

det gick ju bra. alltihop. straight A-student och nyexad och skål men inte fan var det
klart.

så idag, igen, tog jag bussen till Wik för att börja skrivarlinjen. ynkat och gnällt hela helgen, ängslig och rädd och knappt så näsan stack upp ur skorna men jag hann inte mer än sätta mig på bussen innan jag högg tag i pojken jag stått och sneglat på en stund och väste:
-- du ska också till Wik?
pang så behövdes varken nano, skrivblock eller bok. tjugo år senare är jag något mindre autistisk.

vid behov.

forgive my gun away when it's loaded

(som att kupa händerna kring ett hav)

damien rice - 9 crimes
jeff buckley - hallelujah
billy joel - and so it goes
damien rice - accidental babies
bright eyes - the calendar hung itself

curses the soul of the Mississippi Queen

i natt drömde jag att jag måste komma på tre låtar om floden Mississippi.
jag kunde för mitt liv bara komma på två,
Ol' man River, förstås (tretton år tillbaka i tiden, liten tjej i amatöroperett och egna repliker
i Älmhults Folkets Hus och vi som sprang i Suckarnas gång, barfota, första gången jag någonsin hade egen mygga och den fastnade i håret och jag som var så kort att jag måste knyta upp klänningen till finalen, och se till att jag inte snubblade uppför scentrappan och så när vi smög in bakom och sjöng kören till Ol' man river, Mogens, brunmålad och underbar, jag saknar jag saknar)


och så den här, såklart:
http://www.youtube.com/watch?v=nDJiINc-2YI

fridlyst men ofredad

ambulanserna kör fram och tillbaka utanför mitt fönster,
tjutande sirener och dånande motorer och jag har spillt på tangentbordet,
något virus i kroppen, jag vill inte stiga upp, bara ligga blick stilla i sängen med slutna ögon
livrädd för att göra det jag längtat efter att göra i åratal

rutinerna, att varje dag
och så vidare
jag struntar i att äta och dricker ett glas mjölk, det svider i halsen
så mycket papper, så lite pengar och jag går tillbaka till täcket
för att tillaga en kopp misosoppa måste jag diska kastrullen så nej,

(-- kanske önska sig en vattenkokare i tjugofemårspresent eller
bara funktionsduglighet inför det stora och skrämmande --)

the scales always finds a way to level out

vinden ligger på från soptippen
men om vinden vill så låt den blåsa

jag lärde mig skilja råttskiten ur vetet för länge, längesedan




jag kommer inte ihåg om det var min kusin henrik, eller någon annan
som berättade för mig om hur samerna kunde gå ut och lägga sig nakna en natt i början av sommaren
och låta myggen sticka och stinga dem hela natten
för att sedan vara immuna, obesvärade resten av sommaren

ungefär så är min själ beskaffad nu
jag är vaccinerad, förhärdad
plumpa försök att håna mig går inte in

jag skrev en magisteruppsats, remember,
och jag genomförde en regelrätt lysande opposition
jag kan det här med källkritik och faktagranskning
och lögner luktar,
de luktar lik

till úvanë, i förakt

när du tar mina ord i din falska, förruttnade mun är det som om du våldtog mina barn
du har redan gjort det och det är oförlåtligt

som om jag inte skulle veta,
som om jag inte skulle minnas allt jag någonsin skrivit
men förvisso, jag medger
allt du finner på själv är torftigt, uselt och platt och det är just så,
precis så du besudlar mitt
tack, jag vet att du inte har tillräckligt med unik fantasi för en självständig existens men ge fan i min och ät ditt jävla leverbröd*




*word nathanael

so i set fire to everyone around but you

flickan med håret och jag stakar min eka, letar efter ett vatten djupt nog, en bottenlöshet att vila i utan att någonsin vidröras av svampig sjösand och alger,
ett tyst men brusande djup, en himmel under jord en jord ovan havet,
skuldror
som rymmer ett eget universum plus mig
jag hejdar mig, flätar ihop fingrarna, tar ansats backar bromsar stakar,
jag vill inte dyka om jag inte vet att min panna aldrig kommer slå emot klippan
jag vill inte dyka, jag vill glida i, när vattnet smeker som en sidenklänning klängsmed huden en kokong, peles livmoder och jag som kommer återfödd ut på andra sidan, skrynklig och arg

jag måste vända åter till Kealakekua Bay och klä den här förkolnade klumpen i blommor,
kasta den rakt ner i kratern och be att få brinna igen,
utan att brinna upp

i know ugliness, now show me something pretty

någonting insmuget i kaneldoften, en obekant blandning
yrsla och undran och varsamt packa in hjärtat i wellpapp och cellofan



AKTAS: ÖMTÅLIGT



i övrigt allt som förut,
fattig som en loppa men älskad och närapå immun mot ohyran,
som bananflugor, fula och irriterande men ofarliga och de följer med soporna ner
(men återkommer, såklart, för det ligger i deras natur
som tvestjärtar och fästingar, till synes helt utan mening i världen men en känsla av äckel längsmed ryggraden när de kravlar upp, men)

äh, bara dra okej? på riktigt, som du sade, men fuck the hell
inget du säger innehåller ju ens ett efexorfgranulat av sant och äkta
det var inget
se inte vackert i allt men se allt det vackra

och skit i resten.

every living creature on earth dies alone

"best damn rendition i've hever heard"

i have my books and my poetry to protect me

jag är så bortskämd att.

de allra finaste människorna har jag i mitt liv,
de allra finaste människorna älskar mig, tar sig tid, ruskar om mig, pekar med hela handen
talar mig tillrätta när jag ringer och snorar, hulkar, otröstligt
bjuder mig på fika när jag inte har en spänn, bjuder mig på thaimat när jag inte har en spänn
kramar mig med en värme som ger växthuseffekten a run for its money och
ligger bredvid mig på min säng och gör,
ja ingenting egentligen, men vi gör det tillsammans och det är huvudsaken och jag slappnar av,
klär av mig alla dessa lager, lägger kinden i skålen, vilar, lutar mot andas

och sen,
a diversion

struntsamma om, när hur om alls kanske överhuvudtaget inte

jag fick andrum nog att kräla upp för Domedagsberget,
må lavan ta mig eller inte

i'm so glad that you're with me,
here at the end of all things

but you should never be embarrased by your trouble with living

jag inser nästan lite häpet exakt hur mycket jag måste städa,
tvätta, diska skura ut vädra
blanka golv slipa mina knivar?

världens i särklass finaste kommer på besök i morgon, hjältemod och jag är barskrapad, blottad jag måste få gömma mig i dig, okej? jag äter soppa och man blir ju aldrig mätt men jag är nästan aldrig hungrig, fast
utsvulten

om jag kunde trycka ihop sårkanterna, tvinga det här avgrundsdjupet att läka sig, tejpa tråckla klistra spackla tills jag har limmat ihop fingertopparna med håret och foten med bröstkorgen men, du hade fel, du ville väl men du hade fel, du vet det nu

it's the ones with the sorest throats, laura, who have done the most singing

flickan med svavelstickorna

permafrosten sprider sig i kroppen,
från en hand av is som sprängt sig genom bröstbenet och gripit om mitt hjärta
det skälver som en fågelunge, hukande och undergivet

Sistabarnet ropar från korset på man, översvämmat
Adela viskar lev,
jag vänder mig envist bort och tiger still

bed för dem som staden kväver

jag ligger sammanpressad i mensvärk, kryper runt i lägenheten, kvav stillastående värme,
försöker packa och andas samtidigt, minnas vad jag måste ha med mig hem
jag reser åter till småland, mitt rike, min kärlek
för att övertaga en tredjedels skogsgård och lämna vidare, antagligen

jag stannar till framför spegeln,
feberröd men blek, stryker svett ur pannan, drar i luggen, nyklippt, lite mindre sliten
mina ben, hur extra rysliga efter alla dessa finska mygg som livnärt sig på mitt medicinerade blod och de röda märkena som blivit kvar, som om det inte räckte med att jag slitit sönder huden där jag inte längre har känsel, nu ser det ut som om jag har bränt mig med cigaretter över hela benen, men det försvinner
såklart

och sen ser jag yrsnö le på en bild och allt mörkt dras undan, som en ridå, som ett sammetsdraperi ut mot ett paradis,
jag är en sån liten fuling, bortbyting, troll
allting löper kors och tvärs och är felkopplat men på något underligt vis har jag världens vackraste i min omedelbara närhet,
i direktanslutning till hjärtat
älska älska älska,
åh sara, elskan mín, ej av denna världen är du

i can't give you up

vaken klockan tre på natten, det är kvavt i lägenheten och i den här kroppen
mitt huvud brusar djupt och lågt, alla dessa medikamenter substanser ingenting är
rent och jag slår ihop bitterljuvt med bitterljuvt och det blir inte ett plus,
inte dubbla negationer bara en stilla, enkel gråt i bröstet och

i'm half delirious it's too mysterious you walk through my walls like a ghost


så jag kryper in i duschen, gömmer mig, väntar på sömnen och de orimliga drömmarna
i morgon måndag, i morgon vuxen och vaken

i natt törnfågelunge

längtan till landet

ibland är allting så enkelt, befriande

som alla dessa myggbett, som böldpest, hur jag river huden över hela kroppen

såriga knäveck vader armar och att det är nog tur att

jag biter på naglarna, för hur skulle jag annars se ut?

rödvinsläpparna, som blödande

och ålandsnatten, ekande av skratt över månens hela bana

nu: tvärtom

samla ihop, snygga till, mjukt presentabel men glad

fastlandet rustar för höst, för höst jag vet det! september som

en kärleksfullt slingrad orm vid min barm, som digitalis, den perfekta balansen mellan hjärtslag eller

inte och det enda jag vill ha är någon att komma hem till,

du vet

Någon, som i

struntsamma, allt är väl allt är väl

ett stänk av salt, en droppe blod i din mungipa när du kysser min hand och ruvan därpå

vi ses, jag är en murgröna kring ditt bröst

noli me tangere

om du får vara ful får jag vara full
i fan
så enkelt är det och jag tänker att psykologer har sina fördelar men ibland vill man bara få berätta,
argt och tärt om det där som tröttar utan att någon säger:
JA MEN DU MÅSTE SLÄPPA TAGET OM DET KRISTINA
och inte fan släpper man taget, sådär i rappet, när allt heligt har besudlats
när kalken med ditt blod har spillts mot marmorgolvet
kriminalarkivet är kvar, på insidan och lättnaden, i att få blotta det en stund,
bara tala om det, gråta över det och sedan blir det stiltje kvar och tack,
elina frugan sara stina, the lot, liksom
för att ni var med, åsyna vittnen och det är tusenfalt

vända lakan, bortse
persona non grata, peaches!
persona non grata så schas alla black soots, schas!

ungen min klår du aldrig

det är ju underhållning för fan och man tager
vad som bjuds och du drygar dig med fel person jag svär
minst tio personer sitter och småler, överseende och tänker SHIT
varför lade de ner Rederiet nu igen?
och en jävla horbock från upsala nya skittidning var tvungen att ringa på min ordinarie telefon och väcka mig
så att jag måste stiga upp och gå minst fyra steg och säga NEJ mycket klart och tydligt

(-- tips, väck mig inte om du inte:
1. har frukost på sängen
2. kysser mig på halsen
3. helt enkelt var tvungen att ringa och säga att du älskar mig --)

storebror kommer hit med sängbordet jag skulle fått i julas och elskan skriver ett mail klockan 04.14 och hon är sann och mín och skulle förresten aldrig,
jag tänkte vargsången det sista innan jag somnade --
så enkelt

och det är klart att den som ingenting har, som ingenting är
i sig själv,
kort sagt en sopa,
måste låtsas men jag har varit med i en sju år nu,
jag vet att en sopa bara kan låtsas sopor och tänk på klimathotet för fan

sopsortera!



(till elskan, för att jag aldrig behöver låtsas)

i have simply wanted an object to crave

klådan, i handflatorna fingertopparna
knävecken, överallt där huden är tunn och brinner
mitt hjärta är svalt och uppstyckat men låren febriga,
jag strimlar och serverar, en smakbit, varsågod --


rastlösheten som gnager sig genom väggarna, små krafsande tänder om natten
vassa naglar, inte nerbitna som mina, klomärken från golvbrunnen i duschen ut på parkettgolvet, avokadoskalen, min sista tilltro att det finns någon
slags
gud
men kroppen förnekar, nekar mig vägrar tillträde

like any uncharted territory i must seem gravely intriguing
you speak of my love like you have experienced love like mine before

för att vakna i så mycket natt

en viss dos av ömhet,

äntligen något som är sant och äkta

någonting att yvas över utan tvekan eller tillkortakommanden

en viss dos av bly

(yrsnö, du vet)

i can't see the stars anymore living here

sveper täcket tätare kring kroppen, som en älskare
vaknar med klösmärken på lakanet, blodfläckar
gomseglet uttorkat och brännande,
i've got a hunger and i can't seem to get full

världen är en sommarscen för en riktigt taffligt skriven fars,
människorna en parodi på sig själva
komik, kolik
skratta eller kräkas
förtära eller ätas
vaknar klockan sex och jag har ätit mina all-bran riktigt länge nu
men känslan i magen är knuten, hopplös
lita inte på reklamen lyssna inte på mytomanen,
men vem behöver tv, dessa dagar?

du kan förlora dig själv på en gata du aldrig förut gått på
försvinna och komma åter
lära din mor ctrl-a och kursivera
agera kultiverad, civiliserad
sopsäck, magsäck
same same but different

it's your face i'm looking for on every street

jag måste sluta återkomma till dig
i don't know why it is i'm still on the case
det är något som knyter sig i magen varje gång, som mazariner
som när jag såg dig och dog, ungefär
rakt ner, knall fall och dog, förlorad
jag vet inte vad det var jag såg, vad det var som förvirrade mig
hur enkelt du fick mig att förirra mig, kanske ett himlavalv,
spänt mellan dina skulderblad, ett rum att rymmas i stå rak
universum som krökte sig i din mungipa,
hur jag ville öppna spjället och gripa om den där
i all enkelhet förbjudna klumpen

jag måste sluta återvända, heligt och svärande
det är bara en grej, det är bara en jävla grej, ett hack i skivan
bara därför att --
BARA DÄRFÖR ATT

jag måste sluta recitera lars demian - aldrig en syster,
jag ville se din själ
vem ville inte det
jag ville ge dig allt
men det blev ingenting
bara blommor som vissnade så småningom
och vykort från städer,
ingen har hört talas om

(jag ville se din själ?)

bara därför att--

--kärleken inte är någonting att fästa sig vid.

with a head full of pesticide

jag ringer honom i Spanien, för att han bad mig, för att jag känner honom så väl
min bröstkorg vill instinktivt skydda trösta hjälpa,
jag vet inte om det gjorde någon skillnad; jag bara gjorde

jag sover bakom ryggar, gömmer mig som ett litet djur
skålen mellan skulderbladen välvd över min panna,
ett litet andrum däremellan men inte längre än att det varma i min andedräkt ekar tillbaka
min rygg är bar, oskyld, den sista utposten jag stävjar istiden
håller glaciärerna stången, spänt och envist när nordanvinden hänsynslöst förgriper sig om min nacke
jag drar upp knäna, höger arm under kudden, vänster hand försiktig, kuvad.

always some reason to feel not good enough

jag vaknar och har näsblod,
klarrött och oförklarligt och
jag slog sönder ett glas igår och jag har tröttnat

mitt i natten blev jag vettskrämd inför livets slumpartade och måste skicka ett sms till mamma och säga
att jag älskar henne
och hon blev såklart rädd att det inte var livets slumpartade utan någon slags farväl
och det gör mig arg
på mig.

den sortens människa vill jag inte vara,
inte mer nej nu!

det bor en längtan i mig efter regelbundna lagade måltider,
ordnad ekonomi och plocka upp efter sig, diska direkt, slänga allt onödigt
städa ut skura bort kalka vitt men den där rasande jäntan,
yrvädret, penntrollet,
kan hon sånt?

i must belong somewhere

yavannië betyder september,
jag har så många namn, jag har så många små tunna väsen inuti mig,
jag skalar av en och gräver mig in till nästa,
jag försöker försvara dem, förvara dem, lägga dem på rätt ställe

sistabarnet grodde ur jorden i gryningen av september,
hon är bara en
men möjligen kärnan

man avslutar, börjar om, allting stockar sig i hjärtat
jag följer ett infall, jag spiller ut
detta är mitt blod, ära det.

det hjälper inte att ni älskar mig om jag inte ärar mig